Svenskjakten fortsätter: dagen inleddes med ett tidigt besök i handbollsarenan Copper Box, som svenska journalister tydligen döpt till kopparkistan. Lite tveksam till den översättningen, men den kanske passade rätt bra till dagens aktiviteter i alla fall…

Matchen som jag var ute efter var Sveriges damers sista match i gruppspelet, mot Korea. Korea var redan vidare och eftersom Sverige redan hade åkt ut spelade vi, enligt konferenciern, for the honour.

I första halvlek var det ganska jämnt, men Korea avslutade första halvleken med att göra tre mål på två minuter och ledde inför andra med 16-13. Korea fortsatte att dominera, Sverige förlorade och slutade på noll poäng i gruppen. Där begravdes den hedern. (Kopparkistan, begravdes, haha!) Om man skall leta efter något positivt så var det väl att resultatet kan ha varit en sympatiyttring mot värdlaget Storbritannien, som också var poänglösa i sin grupp… Snällt i så fall men lite dumt.

Behållningen var i stället nästa match, Brasilien-Angola. Fart och fläkt, Brasilien dominerade först, Angola gjorde en heroisk upphämtning som skrämde Brasilien rejält, men nådde inte ändå fram. Det var bra spelat!

Piggast var annars den konferencier/publikuppvärmare som sprang omkring i pauserna. Hans favorituttryck: The copper box is the box that … ROCKS!

Lika pigg och positiv var inte min svenske granne som ondgjorde sig över att man i en så stor turnering ändå hade “nybörjardomare” från Qatar och England. Han hade nog en poäng även om jag knappast tror att det var där vårt problem låg…

Arenan var väldigt bra: 7 000 platser gjorde att den kändes liten och intim, med god sikt överallt och ändå tillräckligt med folk för att det skulle bli lite väsen vid behov.