Final på OS-veckan: Mexico – Brasilien

Sista händelsen under OS-veckan var herrarnas fotbollsfinal: Mexico – Brasilien. Favoriter med god marginal var naturligtvis Brasilien och jag såg fram mot en snygg match snarare än en spännande.

Den här gången satt jag på kortsidan och kunde plötsligt se att arrangörerna varit lite ambitiösa och ordnat ett tifo.

London 2012 TIFOMed hjälp av storbildsskärmen kunde jag till och med se vad det föreställde. Lite sött!

London 2012 TIFO på TVNär själva matchen började chockade Mexiko alla med att göra mål inom en minut. Oops. Brasilien var inte alls särskilt bra i första halvlek och vi förväntade oss att laget skulle få en rejäl utskällning i pausen.

När andra halvlek gick igång spelade Brasilien lite bättre, men Mexico höll undan bra och fortsatte med att göra ett andra mål. Nu var de Mexikanska fansen överlyckliga och de Brasilianska knäpptysta. När det var två övertidsminuter kvar reducerade Brasilien till 2-1 och helt plötsligt var det liv i matchen igen. Vi hade en mexikansk supporter bredvid som nervöst berättade attt “I am suffering!”. Mexiko höll dock tätt sista två minuterna, och blev, helt otippat, olympiska mästare inför 86 162 åskådare.

Betydligt mer spännande än förväntat!

Bonusbild: ytterligare godis med OS-tryck. Mums.

Wispa bar med olympiska ringar

Svenska vann OS-guld i fotboll!

Torsdagkvällen ägnades åt ett återbesök på Wembley Stadium, den här gången för damernas final mellan USA och Japan. Den svaga kopplingen till Sverige var så klart Pia Sundhage som tränade USA. Eftersom hon satt på andra sidan planen från oss syntes hon inte så bra, utan det bästa jag kunde få till var den här paparazzi-liknande bilden:Pia Sundgahe på damernas OS-final i fotbollSegrarnas flaggor, damernas fotbollsfinal (USA, Japan, Kanada)Matchen var spännande med två anfallssugna lag, och trots att Japan nog hade de flesta spännande chanserna så var det USA som lyckades sätta målen och till slut vann med 2-1.

Besökarsiffrorna, 80 203, var rekord för en olympisk damfotbollsfinal. Bra där.

The Dream Team in Action!

En kul sak med OS är att det finns så många sporter samtidigt, många som jag aldrig tittar på annars. Andra halvan av besöket i London är Ubbe här, och vi bestämde oss för att det skulle vara roligt att titta på basket, en sport som jag aldrig sett i verkligheten. Vi hoppades att få se matchen där USA spelade och eftersom biljetten gällde till två matcher tyckte vi att chanserna borde vara hyfsade. Som jag minns det var det inte ursprungligen planerat att vinnaren i USA:s grupp skulle spela någon av våra matcher, men antingen mindes jag fel eller så skyfflade de om i schemat för det slutade med att kvällens sista match skulle vara USA-Australien. Rent dramaturgiskt naturligtvis det enda rätta att sluta med USA…

North Greenwich Arena från utsidan

Först var det dock en “uppvärmingsmatch”, Brasilien mot Argentina. Fansen var uppvärmda: redan i kön in till North Greenwich Arena (som vi annars känner som O2 Arena eller Millennium Dome) sjöng blåvita fans nidvisor mot Brasilien, och gulgröna mot Argentina. Lovande för stämningen, med andra ord!

Matchen var ganska jämn, men nivån var inte den högsta. Många missade öppna chanser, lite slarv, men ganska bra stämning ändå. Vann gjorde Argentina, den här bilden är nog illustrativ för det vitklädda Brasiliens uppgivenhet…

Argentina gör mål. Igen.Kvällens huvudnummer var så klart då USA-Australien. Bättre fart på spelet, lite spexande av USA, men också en liten känsla av att de inte tog det hela på allvar. Som en tjej bakom mig sa, “Look! He’s taking the mickey!” när en USA-spelare höll bollen i en hand och viftade framför ansiktet på en motståndare.

Australien spelade på bra, men USA var så klart aldrig hotade; så snart siffrorna var för jämna lade de i en extra växel och drog ifrån. Sista minuterna var rent uppvisningsspel från Kobe Bryant och matchen slutade 119-86.

Arenan hade man tidigare haft gymnastik i. Enligt uppgift från syster som sett konserter där är aukustiken kass, men man kunde i alla fall titta på idrott helt utan problem trots att vi satt högt upp!

Basket i North Greenwich ArenaNatten avslutades med Jubilee Line till ändhållplatsen Stanmore, och en ganska snabb färd med dubbeldäckaren 142 ut på backiga vindlande vägar genom brittiska småsamhällen… Jag och Ubbe var sista passagerarna både på tunnelbanan och bussen. Spännande.

Hästhoppning i Greenwich Park

Detta verkar inte vara Sveriges tursammaste OS. Lagom till att jag kom fram till hästhoppningsarenan fick jag reda på att vårt starkaste guldhopp, Rolf-Göran Bengtsson, inte klarat inspektionen (eller snarare, dragit sig ut pga. skadad häst) och därför inte skulle tävla. Nåja, vi hade ju två andra svenska ekipage, och sporten är rätt rolig i sig så det skulle nog bli kul. Arenan i sig hade fått kanska bra omdömen, och omgivningarna lika så. Jag kunde bara instämma; det var en rätt häftig sak för att vara ett tillfälligt bygge och promenaden dit genom parken var vacker bortsett från kravallstaketen som inhägnade stigen vi gick på.

Ingen av svenskarna gick så klart vidare; Rolf-Göran startade som sagt inte, Henrik von Eckermann hamnade på en snöplig 21:a plats precis utanför gränsen för att gå till runda två, och Jens Fredricson på 26:e plats. Jaja.

Så här såg det ut när vinnaren Steve Guerdat från Schweiz hoppade:

Vinnaren Steve Guerdat i finalen i hästhoppning, London 2012Det blev extra dramatiskt i slutet: sist red Nick Skelton för Team GB som en av få med noll fel, men han rev och en besviken suck gick genom publiken. I omhoppningen mellan tvåan och trean red irländaren Cian O’Connor perfekt och någon sekund snabbare än rivalen Gerco Schroder från Nederländerna, men en förarglig bakhov som snuddade sista hindret avgjorde.

Utmärkt dramatik i en spännande tävling!

Qui les autres parlent pas français

“Qui les autres parlent pas français” – det var i alla fall förklaringen som de franska fansen hade till att de slog Sverige i sista gruppspelsmatchen. (Med reservation för mina obefintliga kunskaper i skriven franska.) Så här glada var fransmännen:

Glada franska supportrar

Så här glad var Staffan Olsson:

Staffan Olsson deppar

Men som tröst för vi möta Danmark, som enligt mannen som satt bakom mig blir en enklare motståndare än Spanien. Månn de’.

Team GB – gôtt som glass!

Detta var en dag fylld av Handboll.

Först mötte Danmark Korea, och trots en lite skakig inledning jagade de ikapp sakta men säkert. Pluspoäng till de danska supportrarna som på ett mycket trevligt sätt var glada, högljudda och… danska!

Team GB gör målMer supportertryck så klart på nästa match, Island mot hemmalaget Team GB. Island hade vunnit alla matcher i gruppen, men Team GB gjorde sin bästa match i turneringen och höll emot bra med lite snygga mål och framför allt snygga räddningar. Andra halvlek låtsas vi inte om…

Helt klart en bättre dubbelmatch än gårdagens.